top of page

Jag tänker; Kan dekor förekomma utan det mänskliga mötet? Jag tänker; ”Dekor – de sceniska miljöerna som

skapas av en scenograf eller konstnär till exempelvis teater- , opera- eller balettföreställningar.” Källa: Wikipedia.

Mina skulpturer är nästintill alltid relaterade till kropp, trots detta så ses skulpturerna sällan i rumsliga

sammanhang med kroppar. Vad skulle ske om skulpturerna fick bistå som scenografi, som dekor, kring mänskliga

kroppar? När förvandlas en skulptur till dekor? Vad skulle ske med skulpturernas uttryck i mötet med dessa

kroppar? Och framförallt; Vad skulle ske i mellanrummet mellan kropp och skulptur?

I Jessica Johannessons konst bygger tråden historier och verken kretsar ofta kring skörhet, trauma, sårbarhet och

kropp. Hon undersöker allmänmänskliga tillstånd och ger dem form och struktur. Mycket i de färdiga verken, såsom

i hennes arbetsprocess, handlar om kontroll och avsaknaden av kontroll. Johannesson arbetar med skulptur av

främst textila material och sammanfogande tekniker, detta väver hon samman med historier som ofta genomsyras

av utanförskap och utsatthet. Hennes mer platsspecifika arbeten frambringar ofta nya berättelser, hon skapar

intima verk om platsers och personers hemligheter och drömmar.

Skulpturer: Jessica Johannesson.
Fotografier: Hendrik Zeitler.

gallerisilk_logga.png
bottom of page